1989
Kategori: Personligt
Jag gick på ett litet dagis, vi var nog inte fler än tolv, kanske tretton stycken och den här dagen skulle vi bli en till. I väntan på den nya byggde vi kojor i kuddrummet. Jag och min kompis Alfred var äldst av killarna och kunde få de andra barnen att göra lite som vi ville. Visst, vi tvingade Ida (åt smör med sked) att kissa bakom soffan och Santos fick äta smådjur men överlag var vi nog ändå rätt OK. Det fanns en naturlig balans. Eller äldst förresten. Egentligen var Andrej Dutzjik ett år äldre men han var ryss och hade på grund av språket svårt att på ett övertygande sätt be någon om något. Han ska, innan hans familj flyttade tillbaka till Ryssand, ha bajsat i Alfreds port men det kan vara ett rykte och hur som helst hör det inte till historien. A, i alla fall, rätt vad det är stormar en pojke in i rummet, kastar sig över kojan, förstör den och skrattar. Han har två snorsträngar under näsan och jag tycker genast mycket illa om honom. Det var starten på ett fiendeskap.
Det är svårt att minnas allt men jag ska göra några nedslag och hoppas att de bildar en fin helhet. Min bästa kompis på den här tiden bodde i huset mittemot mitt och hette Amer. Snuten i Hollywood-filmerna var fortfarande stora och Amer lyckades ganska bra med sin Eddie Murphy-image. Jag, som valt en annan bana och mest av allt ville vara Bill Murray i Ghost Busters, fick skämmas. Eddie Murphy var coolast. Jag gjorde mitt bästa för att sadla om, vattenkammade håret, hade någon sorts puffig väst, testade parfym och försökte skratta som Eddie men Amer var alltid ett steg före och med det sagt alltså coolare.
Det sista var en förenkling. Hela Amers familj var coolare. De var från Palestina och gjorde saker annorlunda. Hans mamma kunde göra pizza och skrek jämt och hans pappa sov eller spelade bingo vid Hötorget. När jag gick i tvåan och Amer i trean hade han en egen bankbok (han är än idag den enda jag känner som haft en bankbok och jag vet än idag inte hur en bankbok fungerar) och vi brukade planka in till Hötorget för att se om hans pappa vunnit något. Hade han det så fanns en TV-spelsbutik i samma uppgång. Den fjärde familjemedlemmen var Amers storasyster Zendab. Hon var för gammal för att få ut något av att leka med oss men lärde gärna ut saker om kärlek (håll in magen) och bantning (om man har lätt att börja svettas har man lättare att gå ner i vikt) men framför allt såg hon till att vi, eftersom vi delade på TV:n och således inte kunde spela TV-spel hela tiden, höll oss uppdaterade med delar av media som vi egentligen var lite väl unga för. En och annan skräckfilm förekom men framför allt var det "Glamour" och "Vem tar vem". Alltså: Eddie Murphy med bankboken, föräldrar som inte lägger sig i (fristad) och så syrran som nyckeln till vuxenvärlden. Jävla paradis.
Men tillbaka till 1989. Vi hade en klubb, Ninjisarna och ja, vi var barnninjor. Under mitt sista år på dagis (jag minns det eftersom att Amer, som är ett år äldre, redan börjat skolan) ville Uffe, alltså den snoriga ungen som rev kojan, vara med i vår klubb. Amer hade gått på ett annat dagis och hade ingen ordentlig uppfattning men jag var bestämt emot. Uffe skulle inte få förstöra allt men en dag ringde hans mamma min mamma och så tvingade min mamma oss att låta Uffe vara med och leka.
Vi skapade tortyrartade inträdesprov. Bland de som faktiskt genomfördes hörde någon sorts hårtorksterror och att trycka ett häftstift genom kinden. Vad han än gjorde fanns det alltid ett till prov. Inte förrän vi tog fram strykjärnet gav han upp. Tyvärr golar ungjäveln på oss och vi blir tvungna att leka snällt ett tag framöver. Värst av allt är ändå att Amer verkar tycka att Uffe är helt okej.
För att bli av med Uffe en gång för alla sätter jag en plan i verket. Jag sprider ut ett rykte om att Uffe knullar med tjejer här och där och mest hela tiden. Mitt mål var nog tjejbaciller, ingen vill hänga med en knullare, men under 80-talets AIDS-noja missar jag och det hela blåses upp en aning större än jag tänkt mig. När jag står på mig och fortsätter vägra gå med på att vi måste berätta för hans föräldrar ställs jag inför ett slutgiltigt förhör med Amers storasyster Zendab och en av hennes tjejkompisar. Mina ringa kunskaper om vad ett knull faktiskt innebär kommer till allmän beskådan, de skrattar åt mig och på väg hem kan jag under förnedringens efterskalv känna hur mitt och Uffes fiendeskap stärkts ytterligare.
