2000
Kategori: Personligt
Jag är 16 och ligger i en hotellsäng. Några dagar tidigare förlorade jag oskulden till nån sorts britt på ett sätt som är svårt att romantisera ens för en tonårig kille. Fast skönt att ha det gjort såklart. Nu ligger jag bredvid Annelie. Hon är 21 och väntar på att jag ska ta någon sorts initiativ men det kommer inte att hända.
Jag har åkt till Mallorca tillsammans med Stefan. Vi jobbar ihop och har bara känt varandra i ett drygt halvår. Han är ett par år äldre och jag ser upp till honom. Jag känner mig fortfarande ganska bortkommen bland barer och klubbar men känslan är att så länge jag följer med Stefan kommer bra saker att hända och det har fungerat hittills. Han är charmigare än jag, vet mer om världen och medan han lotsar mig genom olika klubbar och barer ser han till att vi får kontakt med de vi vill ha kontakt med och undkommer de man helst undkommer. Han har dessutom ett sätt att se på världen och andra människor som om allt var ett skämt och det gör stort intryck på mig. Jag är kort sagt stolt över att få hänga med honom och stolt över att han valt mig som reskamrat.
En vecka in på resan flyttar Jennifer och Annelie in på vårt hotell. Stefan och Jennifer hittar varandra nästan omedelbart och den här natten har de fått vårt hotellrum. Så jag ligger här med Annelie. Deras sängar är ihopknuffade så att de bildar en dubbelsäng men i övrigt har varken jag eller Annelie visat något intresse för varandra. Jag minns ganska lite om hur kvällen var innan vi gick och la oss men jag tror vi haft det okej, kanske har det varit lite stelt. Jag gissar det sista men det enda jag egentligen kommer ihåg är att vi lyssnat på Britney Spears nya skiva och sjungit med i refrängen till "Lucky". Det låter väl inte stelt?
Nu är det hur som helst dålig stämning. Lampan är släckt och vi ligger tysta. Sovdags. Jag är för oerfaren för att riktigt förstå vad men känner att det är nåt. Väljer ändå att låtsas som inget. Det går an tills Annelie har fräckheten att börja gråta. Jag vill verkligen inte men frågar ändå:
"Vad är det?"
"Meh!", fräser Annelie, rycker åt sig sitt täcke och går med upprörda steg ut på balkongen. Jag ligger kvar några sekunder, vill absolut inte men följer efter ut och sätter mig bredvid henne. "Jag bits inte!", tillägger hon sårat.
"Nej. Nej", svarar jag, överväger att säga nåt mer eller lägga en arm om henne eller så men vill inte riskera att "lova" ännu mer och låter bli.
Vi sitter så en stund utan att prata, röker varsin cigg. Under tiden hinner mitt dåliga samvete bytas ut mot irritation. Jag tänker att om jag var 21, en 16-åring skulle sova över hos mig och jag blev arg och började gråta för att hon inte raggade på mig skulle hon ha all rätt i världen att tycka att jag var ett jävla cp. Så jag sitter där och försöker tänka att Annelie är ett jävla cp. Väntar ändå med att gå in och lägga mig tills hon gör det och somnar sedan till hennes gråt.
Dagen därpå pratar jag med Stefan. Han säger att jag är dum i huvudet som missat gratis fitta. Några minuter senare brister han plötsligt ut i gråt, börjar prata om att hans liv saknar riktning. Jag känner mig rätt ensam men tröstar så gott jag kan.
