tyckerinteomdet.blogg.se

Min flickvän läser inte det här. Inte för att hon inte känner till bloggen utan av bristande intresse. Eller kanske för att hon helst inte vill tänka på den. Innan jag tryckte på ”publicera” skickade jag henne mitt första inlägg. När det inte kom något svar la jag till ”kul?”. Hon skrev att det inte var kul, att jag borde skriva en novell om dagen istället. Jag sa att det orkar jag inte varpå hon skenbart ändrade sig och sa att det kanske visst var ett kul inlägg, bara att hon inte tyckte det. ”Andra kanske tycker det, jag vet inte.”

Jag kan egentligen inte klandra henne. När vi träffades var jag en 27-årig aspirerande författare, halvfull av både fritid och carpe diem. Hon tyckte att jag skrev bra och jag tror hon tyckte det var ganska hett. Idag är jag en 32-årig halvpackad hikikomori med pressat schema som varje dag lägger en till två timmar potentiell umgängestid på att skriva kukskämt till en perifer blogg. Att hennes position förändrats är alltså inte mer än rimligt.

Så varför håller jag på? Jo. Varje dag ser jag hur sminktjejer, inredningstjejer, förlossningstjejer, snygga-kläder-tjejer, att-leva-med-en-sjukdom-tjejer, och baka-muffinstjejer här når ut till en publik långt större än min egen. De får jättemycket uppskattning och badar i berömmelse. Och då vill jag också ha det. Hade jag det, tänker jag, skulle inte ens min egen flickvän avfärda mig. 

Det ser visserligen inte ut som om jag, under dessa fyra veckor, kommer hinna nå upp till de 3000 "bloggpoäng" som krävs för att få en länk på startsidan men jag skulle ändå vilja ta tillfället i akt och tacka er som läser för att ni håller drömmen vid liv. 

Trevlig helg på er.