tyckerinteomdet.blogg.se

 

Jag vet inte om det är åldern. Har jag lugnat ner mig? Blivit för klok för de dummaste besluten? Eller är det att jag varit i ett fast förhållande så länge? Det är nog så att de bästa historierna har sitt ursprung i perioder av desperat längtan, mindervärdeskomplex och rädsla. Utan det saknas incitament. Det kan också vara att jag levt i exil under några år och hamnat i ett något mer städat nätverk. Att jag har fullt upp och inte har tid att vara bakis gör nog sitt det med. Vad det än beror på har jag motvilligt börjat finna mig i att leva i en tid som vi kan kalla "post-action". Det har inte hänt mig nåt intressant eller roligt på tre år och mitt liv präglas, som tidigare nämnts, av en närmast outhärdlig trivsel. Inte konstigt då att man drömmer sig bort ibland och hittar på en historia eller två.

 

Hösten 2015 har jag hunnit smälta merparten av det nederlag den refuserade romanen innebar och skriver, tillsammans med Sonja, upp mig på en göra-film-kurs. Den är billig. De har skrivit fel på hemsidan och för 500 pix får man 20 tretimmarslektioner men av någon anledning är vi ändå inte så många som hittat dit. Förutom mig själv och Sonja består kursens deltagare av en ABF-afrikan och en 14-årig kille. Läraren är lite blyg men hygglig och tillräckligt kunnig för att kursen ska vara väl värd det löjliga priset. 14-åringen visar sig vara något av en visionär men jag tycker att ABF-afrikanen är roligast. Hans svenska är inte den bästa än och han upprepar mest att han "vill rekommendera film". Diskussionerna som uppstår mellan honom och läraren när den senare inte törs erkänna att han inte förstår vad ABF-afrikanen menar är mycket underhållande. Efter några gånger slutar han tyvärr och så är vi bara tre elever.

 

Det visar sig att min kreativitet har sina begränsningar och medan Sonja och 14-åringen hittar på spännande kameraåkningar och innovativa (okej, även de är nybörjare men ändå) klipp tänker jag mer i talking heads-stil. Jag, som tänkt att jag skulle vara bland de bättre i klassen på en seriös filmkurs visar mig vara klart sämst även i vårt lilla OBS-gäng. Men jag hänger på de andra och det är kul ändå.

 

Väl hemma slår megalomanin till och jag påbörjar ett långfilmsmanus. Jag tillåter mig att skriva dåligt och manuset blir "klart" i ett kick. Resultatet är en sci-fi som utspelar sig i en framtid där en ny drog utplånat huvuddelen av den manliga delen av befolkningen. Handlingen nånstans mellan "Flykten från New York" och "Kill Bill". Stora planer görs upp, skådespelare kontaktas men projektet skjuts upp då jag saknar de ca 15000 som skulle behövas för att spela in skiten. Kanske blir det aldrig av. I alla fall. Tidigt i skrivandets skede skickade jag runt delar av manuset som inte var så viktiga för handlingen. Sketch-artade scener som mest pågick i filmens utkanter. Var de roliga eller skulle de strykas? En scen delade läsarna i två läger. Somliga tyckte att den var roligast av alla medan andra tyckte att den var tråkig och stötande. Döm själva:

 

Scen 9: Vid gränsen till Röda zonen. Gränsvakt 1, Gränsvakt 2

Gränsvakt 1: Så, jag skaffade en sån där ”Real Man” du rekommenderade.

Gränsvakt 2: Jaha?

Gränsvakt 1: Ja, jag hittade en på Blocket, bra pris, bra skick.

Gränsvakt 2: Nice!

Gränsvakt 1: Ja, fast nu har jag lite problem med den.

Gränsvakt 2: Jaha?

Gränsvakt 1: Ja, jag menar, först var allt bra, alltså den är super med barnen, snygg, händig, sån jävla skillnad från den där gamla poeten jag hade förut.

Gränsvakt 2: (Tänker) Just det, det var den som bara låg i soffan och jämrade sig om att den ”sett avgrunden” va?

Gränsvakt 1: Ja, precis, så det här är en klar förbättring men…

Gränsvakt 2: I sovrummet?

Gränsvakt 1: Nej, nej, det är fantastiskt. Den är liksom öm och bestämd samtidigt, tar för sig men väntar på att jag kommer, grym teknik…

Gränsvakt 2: Så vad är problemet?

Gränsvakt 1: Alltså, det är inget egentligen. Jag vet att jag inte borde bry mig.

Gränsvakt 2: Kom igen nu, vad är det?

Gränsvakt 1: Men du kommer bara tycka att jag är fånig.

Gränsvakt 2: Det kommer jag inte alls det.

Gränsvakt 1: Okej, men lova att inte skratta.

Gränsvakt 2: Jag lovar.

Gränsvakt 1: Okej. Häromkvällen, när jag satt och skulle betala räkningar. Då ser jag att den har varit inne och porrsurfat.

Gränsvakt 2: (Skrattar)

Gränsvakt 1: Men du lovade att inte skratta!

Gränsvakt 2: Förlåt, men det ÄR ju en ”Real Man”.

Gränsvakt 1: Jag vet och jag borde inte bry mig och jag hade inte brytt mig heller men grejen är att jag gick in på sidan och kollade och det var inte vanlig porr.

Gränsvakt 2: Okej?

Gränsvakt 1: Nej, den har suttit och kollat bögporr.

Gränsvakt 2: (Skrattar)

Gränsvakt 1: Och det värsta av allt är att när jag konfronterar den så bara blånekar den. Fast det är helt uppenbart att det är den som varit inne.

Gränsvakt 2: (Skrattar) Du vet att det är en robot va? Det är inte som att den blir kåt på riktigt ändå.

Gränsvakt 1: Jag vet! Och jag borde bara skita i det men jag kan inte. Vi har inte kunnat ha sex sen dess. Jag känner mig så jävla oattraktiv! Vem fan programmerar in sån här skit? (Får syn på något en bit bort)

Gränsvakt 2: Ja men det där är ju BARA för att de vill att man ska köpa Premium…-

Gränsvakt 1: -Vänta, det kommer nån.