tyckerinteomdet.blogg.se

När jag var yngre oroade jag mig för saker som döden och för hur jag uppfattades av andra men det gör jag inte längre. För med åren slutar man bry sig. Ändå saknar jag att vara ung. När jag diskuterar det här med vänner brukar vi bli osams. De gillar att vara äldre, tycker att jag har fel och säger att jag glömt hur jobbigt det var att vara ung och noja sig över allt. Det vanligaste ordet som används för att beskriva hur det är att inte längre vara ung är ordet "skönt".

En av anledningarna till min irritation är att de inte har helt fel. Jag är inte längre samma person som när jag var femton. Inte heller som när jag var 23. I någon mån delar vi minnen och visst finns det några hot spots som fortfarande är aktuella men i praktiken är de där ynglingarna redan döda. Jag är någonting annat nu och ja, kanske innebär det att jag inte riktigt minns och ja, det är "skönt" att vara i min ålder och inte ha så mycket nojor. Det är bara det att jag inte är lika säker på att det är en bra grej. Huvudsakligen, tänker jag, är det kanske det som är innebörden av att bli äldre, att man dödar barnet i sig. En väl morbid formulering kanske men jag är helt säker på att någonting viktigt gått mig förlorat. Jag kan bara inte minnas exakt vad det var.

Så går tankarna 2014 när jag och min flickvän ser Birdman på bio. I en scen står Sam (Emma Stone) och Mike (Edward Norton) på teaterns takterrass. Mike, som får antas vara ungefär dubbelt så gammal som Sam, har (mest av praktiska skäl) precis tackat nej till att ligga med henne.

Sam: I want to ask another question.
Mike: You already did.
Sam: One more.
Mike: Go ahead.
Sam: If you weren't afraid, what would you want to do to me?
Mike: I'd pull your eyes out of your head...
Sam: That's sweet.
Mike: ...and put them in my own skull, and look around, so I could see the street the way I used to when I was your age.

Känslan av att inte längre vara ung kan nog inte uttryckas bättre än så.