2006
Kategori: Personligt
Det var sent och jag var rätt full när jag kom hem. Hade fortfarande inte fixat lampan och kämpade av mig kläderna i mörkret. Inte förrän jag lagt mig märkte jag att det satt en man i fåtöljen bredvid sängen. Det var så jävla obehagligt och jag agerade som jag brukar i jävligt obehagliga situationer. Inte alls. Ett par sekunder gick innan jag förstod att mannen var Prisse.
"Oj, fy fan vad du skrämde mig!"
"Jaså."
"Ja, vafan sitter du här för?"
"Jag tittade på TV."
"..."
"Sen tog programmet slut så jag stängde av."
"Och nu sitter du bara här?"
"Ja och sen blev det mörkt."
Prisse och jag delade lägenhet under några ångestfyllda och rätt härliga år. Han varken pratade, gestikulerade eller använde minspel i någon större utsträckning och ibland hade jag svårt att förstå vad han tänkte. Ofta, som den här gången, tänkte jag att han bara hamnade på olika platser eller i olika situationer utan att riktigt reflektera över varför och sedan "fann sig" i dem. Ändå inte den sämsta egenskapen en kan ha. Särskilt som han bodde med mig och det nog, under de åren, krävde någon som kunde finna sig i en hel del.
För det mesta var jag också nöjd med upplägget. Visst, jag irriterade mig på att han aldrig fixade sin TV (två timmar om dagen ägnade han åt att titta på sina favoritprogram - Cops och Scrubs - i mitt rum) och när vi var ute och drack öl önskade jag ibland att han sagt nåt. Å andra sidan var det bättre än att dricka ensam och frånsett de där TV-timmarna störde han aldrig. Det var ett förhållande med respekt (eller acceptans kan kanske vara ett ärligare ordval) för varandras små egenheter som jag aldrig varit i närheten av i ett parförhållande. Kanske just för att vi inte var ihop, inte behövde förklara oss om vi ville dra oss undan och inte krävde att den andre skulle stå ut med att vi var precis hur barnsligt jävliga som helst. Antagligen var det mitt minst krävande förhållande genom tiderna och jag misstänker att den huvudsakliga anledningen till att så kallade "bromances" får så mycket skit är ren och skär avundsjuka.
