Phoenix '83
Kategori: Nöje
Jag fyllde år i måndags. Min flickvän gav mig ett nummer av Playboy från mitt födelseår. Jag låg hemma och bläddrade igenom det medan hon var iväg och fixade nåt i skolan. Jag har nog aldrig läst Playboy tidigare men skrev ned några tankar:
1. Till skillnad från det under slutet av 90-talet populära herrmagasinet Slitz har Playboy en äldre målgrupp. Där Slitz rakryggat stod upp för ett benhårt bildningsförakt tar Playboy motsatt väg och iklär sig rollen som folkbildare. En Playboy-läsare förstår världen och drömmer om att bli Sean Connery hellre än Robinson-Robban.
2. Tjejernas buskar och daterade underkläder adderar, genom mina nutidsglasögon, ett stänk av Girl Power till bilderna. Det tar mig en stund att inse att buskarna var inne och de bara har på sig det de förväntas ha på sig, en trist insikt.
3. Jag gillar att titta på bröst. Jag förstår att mycket porr är kvinnoförnedrande men är det inte allt för illa uppskattar jag den ofta ändå. Ibland gillar jag den till och med just för att den är kvinnoförnedrande och när jag blir gammal och dement hoppas jag på att få spendera min sista tid morfinrusig och blöjförsedd i ett bollhav fyllt till bredden av rövar och pattar. Förutsatt att framtidens teknologi innebär att det låter sig göras på ett någorlunda hygieniskt sätt det vill säga. När jag i kommande stycken dissar Playboy-mannen är det alltså inte för att de är sexister utan för att de är korkade.
4. Ibland görs en distinktion mellan den som är ond och den som bara inte förstår bättre. Det är exempelvis lättare att bli arg på en vuxen som kissar på din matta än på ett litet barn eller en hund. En sådan distinktion skulle placera mig bland de onda. Jag förstår ju att sexism och ojämlikhet inte alltid är bra men slipper helst göra avkall på mina lustar. "Så länge båda blir tillfredsställda", har jag nöjt mig med. Jag blir äldre och precis som Playboymännen tycker jag att det är tråkigt att unga tjejer snart inte kommer finna mig attraktiv. Till skillnad från dem förstår jag varför. Kort sagt kan jag förstå varför det klagas med jämna mellanrum. Playboy-männen förstår det inte alls. De är ju bara härliga Clark Gable-typer! Eller de röker i alla fall samma cigg som han! När de nyper någon i rumpan är de alltså bara barn. Eftersom att världen förändrats är en direkt jämförelse svår att göra men när jag fantiserar om att ha en tidsstopparmaskin så att jag kan komma undan med att göra detsamma är jag däremot ond.
5. Med ovanstående logik skulle man kunna föreställa sig att dagens upplysta män är värre än dåtidens Playboy-män. Ja, men då har man fan glömt hur jävla störiga barn kan vara. Det finns en anledning till att de är små och har mikropenis. Eftersom att Playboy-mannen föreställer sig att han förstår världen framstår både läsare och skribent dessutom som lillgammal och det är fan outhärdligt. Även om det inte alltid ser så ut skulle jag alltså (föga förvånande kanske, det får medges) ändå vilja säga att vi män rört oss framåt.
Grattis alla män.
