Pappafeminist
Kategori: Personligt
Disclaimer: När jag skrev det här slog det mig att jag kanske ljuger (igen). Jag växte ändå upp i storstaden, spelade i fotbollslag och hängde i rökrutan. Textens första stycken bör därför läsas med emfas på ”som jag minns det” eller möjligen ”som jag uppfattade det”.
När jag var tio var min favoritvideo Madonnas ”Take a Bow”. När jag var elva var det Aerosmiths ”Crazy”. Runt tolv introducerades jag på allvar för pornografin och dyrkan nådde nya höjder. Eftersom jag var orolig att just jag aldrig skulle få ligga var det faktum att de här kvinnorna var så heta att de till och med fick betalt för det att likna med den absoluta höjden av coolhet. I början av högstadiet tyckte jag att tjejerna med mycket smink, push-up och kombinationen vita byxor & svart string var häftigare än de utan. Och så vidare.
Jag var alltså mer kåt tonåring än bra feminist men som jag minns det slog det mig aldrig att den här typen av horigt beteende var något som skulle bestraffas. När jag, några år senare, hörde tjejer klaga över att de förväntades vara både hora och madonna hade jag svårt att förstå vad de menade. ”Hora minus otrohet”, tänkte jag. ”Hur svårt kan det vara?” Vad madonnan skulle vara bra för listade jag ärligt talat aldrig ut. Kanske var hon snäll mot barn?
Jag slutade aldrig sexualisera kvinnor, tror ärligt talat inte att jag har det i mig, men under tonårens andra hälft förstod jag att de var som folk var mest och slutade (nåja) sätta dem på (porr-)piedestal. Jag umgicks i något sånär intellektuella vänsterkretsar, läste kurser med inslag av genusvetenskap och det jag inte tänkt på själv fick jag i regel noggrant förklarat för mig. Jag växte upp och blev en godkänd man.
Ändå förstod jag aldrig riktigt det där med horan och madonnan. Först någon gång mellan 26 och 28 hamnade jag i ett sammanhang där det började gå upp för mig. Jag umgicks med ett gäng killar som var ute och klubbade mycket. Målet var nog mest att ragga brudar och dagen efter brukade de berätta för varandra (och mig) om hur det gått och vad brudarna gjort och inte gjort i sängen. Ibland hade de med sig bilder och filmer och desto snuskigare tjejen hade varit, desto mer uppspelt blev stämningen. Dittills förstod jag mekaniken men sen hände något jag tyckte var konstigt. När berättelsen var slut och high fives delats ut byttes glada miner mot äcklade. Desto mer tjejen kåtat upp dem, desto mer hade hon förlorat i värdighet. Genom att vara snuskig hade hon blivit äcklig och äckliga tjejer ville man inte ta i med tång.
”JAAA-HAAAAAAAAAAA!!! NU förstår jag!!!”
Som den där liberalen som vaknat upp en morgon och blivit kritisk mot kungahuset och bara: ”Men hallå! Det är faktiskt inte rättvist att de ska födas med massa pengar fast de inte tjänat ihop till dem själv!” Ja, precis så korkad kände jag mig. Eller som någon av raggkillarna i stycket ovan kanske gör den dagen han har en slut-shejmad tonårsdotter och bara: ”Är det inte sjukt egentligen, att när en kille ligger runt en massa är han värsta kungen men när en tjej gör det är hon hora. Är det rättvist egentligen?” Ja, till och med så korkad kände jag mig och då hade jag ändå haft rätt gynnsamma förutsättningar för att inte vara det.
Kritiken mot pappa-feministerna och dess likar är förmodligen befogad och Gud vet att vi är irriterande. Ändå, tänker jag, är det kanske bäst att bara knipa igen och låta oss få våra likes. Positiv förstärkning och allt det liksom.
