Valvaka: 6 - livsstilen
Kategori: Personligt
Det amerikanska valet hedras med en serie om min resa från inte nättroll till nättroll till inte nättroll till nättroll igen. Skriven från primitiv maskin varför länkar och bilder saknas.
"Olle" och jag är fortfarande kompisar på Facebook. Han har en annan Facebook-kompis som skapat sig ett namn som sverigevänlig agitator. Agitatorns konto är offentligt och varje gång "Olle" skriver i trådarna syns det i min feed. Han skriver nästan varje dag men även om han är lika envis och motvalls som någonsin förr är "Olle" nu för tiden vänlig och tålmodig i sin kamp (mot SD). Jag har ögnat igenom trådarna några gånger, sett den långa rassesvansen, några rejält hopplösa resonemang och anmärkningsvärt sopig stavning. Inget nytt kan tyckas men det är inga klassiska rebeller som skriver av sig hatet utan en massa gamla tanter och gubbar, nån konstig typ från Norge och nån tjej som gillar hästar.
Det här, tänkte jag härom dagen, är ju för fan inte ens riktiga troll. Sen påbörjade jag min tredje trollperiod. En brunis hade delat en länk till ett avsnitt av "Ligga med P3". Avsnittet handlade om vad man skulle tänka på om man ville testa fisting. Brunisarna förfasades över att de Goda Människorna (som man ironiskt kallar PK-vänstern) lär våra barn att fistas och jag gav mig in i leken:
"Man slutar aldrig häpnas!!! Först får man inte säga negerboll . Sen är Kalle Anka som man alltid tittat på rasistiskt het plötslig och nu är det visst nått fel på fisting också !! Det är knappt så man känner igen sig i det här landet!!!"
Skämtet är enkelt men leder ändå till viss förvirring och vidare missförstånd. Min teori är att sverigevännernas rebellkurva nått så nära sin kulmen att de inte ens känner igen ett troll längre och så här långt verkar det stämma. Om jag kommer fram till att världen mår bra av sosse-troll kanske jag fortsätter.
