Valvaka: 5 - Upproret
Kategori: Personligt
Det amerikanska valet hedras med en serie om min resa från inte nättroll till nättroll till inte nättroll till nättroll igen. Skriven från primitiv maskin varför länkar och bilder saknas.
När jag växte upp var det ingen större skillnad på ordet "rebell" och ordet "vänsterrebell". Prefixet "vänster" var implicerat och således överflödigt. En rebell lyssnade på Manu Chau, hade palestinasjal och kanske Che Guevara-tröja. Under 90-talet representerades de av bland andra Refused och min portal-kollega Marcus Birro och under början av 00-talet kanske av olika fanzin, Loop Troop och Reclaim-rörelsen. Dessa rebeller och deras kamp mot globalisering och den onda Persson-regimen nådde sin kulmen under Göteborgskravallerna 2001 varefter själva upproret tappade styrfart (när hörde du "tobin-skatt" senast).
Sen fanns det inga rebeller på några år.
Idag är rebell snarare synonymt med brunhöger. Sanningssägare som säger vad som behöver bli sagt oavsett det sociala stigmat som riskeras. De hatar invandring, tycker att feminismen gått för långt, skapar olika nät-fanzin och lyssnar på den före detta sångaren i The Boppers, Anders Jezewski. Typiska representanter för den här sortens rebeller är Ulf Brunnberg och min portal-kollega Marcus Birro. De slåss mot den onda Löfven-regimen och kommer nog inte ge sig än på ett tag. Däremot börjar kulmen kännas nära nu. I takt med att deras åsikter normaliserats har rebellstatusen tappat i kraft och idag har slagorden "men det får man väl inte säga i det här landet" förlorat mycket av sin forna lyster.
Men jag avviker från ämnet, ursäkta. I nästa inlägg fortsätter berättelsen om min karriär som nättroll.
