Valvaka: 1 - Ilskan
Kategori: Personligt
Det amerikanska valet hedras med en serie om min resa från inte nättroll till nättroll till inte nättroll till nättroll igen. Skriven från primitiv maskin varför länkar och bilder saknas.
I somras var jag och min flickvän på semester i Norrland. På vägen hem hade vi några transittimmar att döda i en av landsändans småstäder. Timmersläp, en rad gatukök, matbutik, avfolkning, en juvelerare. Jag fick frågan om vem jag trodde att jag hade varit om jag vuxit upp där. "Nättroll, typ SD-troll", blev min uppriktiga gissning. Min flickvän blev tyst och jag motiverade mig med att jag nog ändå hade försökt skriva på nåt sätt. Och så hade jag kanske varit argare. "Men du skulle lika gärna kunnat bli värsta musiknörden. Svart hår, typ haft en skivblogg", sa hon. "Jag tror att du hade varit en skivnörd."
Det hade jag kanske varit ett tag men idag bryr sig ingen om skivrecensioner. Faktum är att det överlägset enklaste sättet att få sina texter uppskattade som vit man idag är att bli sverigevän. Konkurrensen är svag, efterfrågan stor och för den med minst genomsnittlig språklig talang ligger "karriären" bara och väntar. På inget annat sätt kan man lika enkelt få uppskattning och bekräftelse och när ingen klickade på min jävla skivblogg hade känslan av obetydlighet tids nog blivit för mycket. Jag hade börjat diskutera rasism och feminism som vilken bortglömd norrländsk ung man som helst.
"Ja, kanske det", svarade jag och ryckte på axlarna. Om min faktiska karriär som nättroll höll jag däremot tyst.
Lästips: Henrik Bromanders "Vän av ordning".
