tyckerinteomdet.blogg.se

När jag och Felicia separerar får hon möblerna och jag lägenheten. Lägenheten är dyr och i väntan på att byta till en billigare är jag i en sits där min inkomst ganska exakt motsvarar mina fasta utgifter. Väntan visar sig bli lång och under kommande halvår börjar jag snatta igen, lär mig att man kan bygga en ny cigg av tre fimpar och äter mat i stil med kokta lasagneplattor med salt. Tillsammans med det faktum att jag saknar dator och de enda möbler jag har är en säng, en TV och en trasig solstol är det ett direkt uselt sätt att vara nybliven singel på.

 

Samtidigt gör jag praktik på ett medieföretag inne i City som specialiserar sig på nätspel inriktade mot arbetslösa kvinnor. Min insats är precis lika halvhjärtad som alltid men jag vantrivs inte direkt, folk är trevliga och även om företagets motiv är dubiösa lär jag mig ändå en del. Värst är luncherna då jag måste hitta på ursäkter och smyga iväg för att dölja att jag inte har råd med mat.

 

Det är med andra ord rätt dystert och när CSN hör av sig och meddelar att jag har en månad på mig att betala tillbaka 25000 på grund av uteblivna studieresultat överväger jag faktiskt att skärpa mig. Istället testar jag starka hallucinogener. 

 

I vanliga fall brukar jag underdosera första gången jag testar men när Magradan ger mig glaset sveper jag i mig allt utan frågor. Det är ett av de där pinsamma ögonblicken där man fått för sig att man fan ändå inte har nåt att förlora. Som tur är kan även pinsamheter ge utdelning. Att beskriva den upplevelse som följer på detta låter sig inte göras men jag ser det än idag som en av mitt livs absoluta höjdpunkter. Jag struntar i att det låter sorgligt.

 

Effekten avtar under natten men några procent dröjer sig kvar under resten av sommaren. Jag ser detaljer jag inte tidigare lagt märke till, kan ligga i parken och titta på hur löven rör sig. Medan jag ligger där går lägenhetsbytet igenom, CSN går med på att dela upp betalningen och praktikplatsen ger mig en dator och förstapris i en av de arbetslösa kvinnornas tävlingar (mat-checkar på 5000 pix).

 

Ändå lovar jag mig själv att aldrig mer ta varken den eller andra hallucinogena droger igen. Upplevelsen är för stark och för oförutsägbar och jag föreställer mig att det skulle kunna gå rejält snett. Två år senare ska jag få anledning att ångra att jag inte höll det löftet.