tyckerinteomdet.blogg.se

Jag ligger uppochned och föds med kejsarsnitt. I en skitigare tid får en anta att jag inte fötts alls men nu klarar både jag och mamma oss bra. Jag får tidigt lära mig om händelsen och kommer att se mig som ett barn av den nya tiden.

 

I vuxen ålder får jag reda på att abort diskuterats. Det är förstås inte konstigt alls. Ett ganska nyblivet par med en trasslig relation och snålt på deg, mer anmärkningsvärt hade varit om det inte diskuterats alls. Ändå skulle jag säga att det är information en lever gladare utan. Den nya vetskapen lägger ett sorgens filter över flera av mina barndomsminnen. En osäkerhet. Filtret är subtilt men alltjämt närvarande. Idag tänker jag knappt på det men om det är effekten som avtagit eller jag som vant mig är i vanlig ordning svårt att avgöra.

 

Hur det än står till med den saken får jag revidera min syn på mig själv som ett barn av den nya tiden. Detta eftersom jag anar att en avgörande faktor under beslutsprocessen lär ha varit någonting så mossigt som kristen skuld. Som vuxen ser jag mig därför hellre som barn av en övergångsperiod. 

 

Om jag bytt ut några ord, läst upp det här inlägget framför en kamera och någon lagt rätt musik i bakgrunden hade det antagligen fungerat hyggligt i en pro-life-video. I alla fall om jag blivit ett mer skötsamt barn och en framgångsrik vuxen istället för en sån som tvinnar flätor av sitt könshår medan han skriver blogginlägg. Då hade det här kanske varit opassande men som det är nu känner jag att jag kan sova gott även om jag avslutar med att konstatera att det trots allt är bra fint att vara vid liv.