1999
Kategori: Personligt
På grund av min egen och mina vänners tidigare nämnda avsaknad av storasyskon är införskaffandet av alkohol med procent över 3.5 något av ett projekt. Vi har dessutom hunnit bli för stolta för att tigga hjälp av jämnåriga men knepiga typer som Gaffa. Våren 1999 har vi hur som helst hittat ett system som fungerat hyggligt dittills. Nedanför metadonkliniken ligger en liten park med rätt klientel. Jag, Erik och Fia går fram till gänget och hör oss för om någon kan tänka sig att hjälpa några stackars ungdomar i utbyte mot en flaska Rosita.
Christer Pettersson sitter en bit bort, vi är lite starstruck och hoppas att han ska nappa. Dessvärre verkar han ointresserad men två andra herrar visar sig villiga. Den ene, en tjackig typ i 45-årsåldern som ser ut som en smalare Alice Cooper, har vi sett tidigare men den andre är ny. Han presenterar sig och det visar sig att han är en av killarna från popbandet Noice. Dem har vi aldrig hört talas om men han är trevlig och vi låter honom prata lite gamla tider. Efter några minuter reser han sig upp, säger att han ska pissa bara.
"Han snackar alltid om sitt jävla Noice", säger Alice Cooper-mannen medan Noice-mannen är borta och kissar. "Men det han inte nämner är att dom sumpade allt på droger sen." Alice ser för jävla risig ut, är ryckig och ger ett riktigt tveksamt intryck överlag. "Riktiga jävla losers", lägger han till innan Noice-mannen är tillbaka och säger att han ångrat sig, att han inte pallar. Tillsammans med Alice Cooper-mannen rör vi oss så mot Systemet och det hela känns med ens riktigt skakigt.
Det är skolavslutningstider, polisen övervakar Bolaget och vi måste hålla oss på visst avstånd. För att inte bli blåsta har vi placerat ut vakter vid varje gathörn. Utöver mig, Erik och Fia gömmer sig alltså dessutom Borsten (eller om det var Micke?), Börje och Li på strategiskt utvalda positioner. När Alice Cooper-mannen kommer ut rör han sig snabbt och åt fel håll, mot Börjes hörn istället för tillbaka mot mig Fia och Erik som vi bestämt. Vi följer efter samtidigt som vi ringer Börje och förvarnar. Vi är väl 60 meter bort när vi ser hur Alice Cooper börjar skrika och drar kniv mot Börje. Alice ser rätt vild ut och trots att han var något av gängets hackkyckling är det aldrig någon som klandrat Börje för att han backade undan.
Panka och snuvade går vi tillbaka till han som brukade vara med i Noice och frågar om han eller någon i gänget vet hur vi kan få tag i Alice Cooper-mannen. Ingen hjälper oss men han från Noice säger att Alice glömt sin ryggsäck och att vi kan få den som plåster på såren. Dessutom kan han tänka sig att försöka ta reda på Alice adress ikväll. Vi tackar ja till bägge erbjudanden, får ryggsäcken och Noice-mannens telefonnummer och beger oss mot tuben. Då ryggsäcken är tung väcks viss förhoppning om att den ska innehålla alkohol men den visar sig vara fylld av kött och en vattenmelon. Utöver detta finns ett lånekort. När han från Noice inte svarar den kvällen går vi till biblioteket, lånar så många böcker vi kan bära och firar med trefemmor och bokbål.
Tillägg: Ett par år senare fick jag faktiskt träffa Christer Pettersson ordentligt. Jag och Magradan stod och rökte utanför en bensinmack nära mig när han kom ut och var arg för att han köpt en MER. Eftersom han hatade MER kunde jag få den, sa han. Minns tyvärr inte vilken smak men jag kände mig hedrad.
