tyckerinteomdet.blogg.se

1998

Kategori: Personligt

 
 
 
     "Det luktar verkligen som..." Erik rynkade på näsan och satte flaskan under näsan en andra gång. "Det luktar verkligen som att... Som att kan man verkligen dricka det här?" Han räckte mig den lilla flaskan och jag granskade dess transparenta innehåll innan jag också luktade.
     "Som rengöringsmedel", höll jag med. Bussen var nästan tom, vi satt längst bak och jag var rätt van att göra saker man inte fick. Ändå var det nervöst, vi hade kommit för nära för att bli avslöjade nu, bara en dag innan. Så diskret jag kunde gav jag tillbaka flaskan. Erik stoppade ned den i paketet med de tolv andra och stängde ryggsäcken.
 
Det var juni, dagen före skolavslutning och vi hade äntligen fått tag på alkohol. Eftersom ingen vi kände hade storasyskon hade vårt sökande tvingats till en obekväm omväg i form av Gaffa. Jag och Gaffa hade känt varandra som små och jag mindes honom mest som en glad kille som kunde explodera och alltid, alltid lyckades hamna i klistret. Han och Erik hade gått ihop i sjuan innan Gaffa flyttats till mongoklassen på grund av bråk och ovanan att alltid ha kniv med sig till skolan. En tid senare hade han hotat en lärare och blivit utsparkad även ur mongoklassen. Han gick nu i någon sorts specialskola med andra smågangsters. Synd att klaga på hans nätverk däremot, vi hade inte behövt betala extra och han hade inte ens försökt blåsa oss. Avigsidan var att vi nu skulle fira skolavslutningen tillsammans.
 
Eriks föräldrar var bortresta och vi hade nått den ålder där bortresta föräldrar innebar att minst en polare flyttade in. De här dagarna bodde jag alltså hos Erik. Fördelarna var - förutom att slippa mina egna föräldrar - ett välfyllt skafferi, många TV-kanaler och att man kunde röka fritt. Nackdelarna att man lite väl ofta var tvungen att kolla "Menace II Society" och lyssna på 2Pac. Inget fel på "Menace..." men Erik kollade den jäveln som en fyraåring kollar "Lejonkungen" och jag var trött på den.  
 
När filmen var slut följde jag uttråkat Eriks zappande tills han fastnade framför TV1000. Två blondiner med stora hår och stora bröst höll på att ta av varandra kläderna och de fick med ens min fullständiga uppmärksamhet.
     "Oh, I don´t know, I´ve never done it with a girl before", fnittrade den ena av dem.
     "Så säger dom alltid", sa Erik. "Men sen kör dom på som om dom aldrig gjort annat."
     "Ja, jag vet", sa jag fast det visste jag inte riktigt. Frånsett Magradans nötta VHS-band som cirkulerade i klassen hade jag inte hunnit se särskilt mycket porrfilm. Bilder, visst, men det här var något annat. Mitt enda problem nu var att Erik var där, det störde upplevelsen och begränsade handlingsutrymmet. Som tur var höll han tyst och jag kunde fokusera på att se den tvekande tjejen bli slickad av den mer erfarna. Otroligt. Efter nån minut började jag höra ljud från Eriks soffa. Jag, som satt i en av fåtöljerna, vände mig om och såg att Erik onanerade. Han hade ena handen innanför byxorna och liksom gned sig mot soffan. Jag visste inte vad jag skulle göra, låtsades som om jag inte sett, stirrade på TV:n. Snart kom jag på andra tankar, filmen var verkligen fantastisk och Erik hade haft rätt, nu tog den oerfarne verkligen för sig. Försiktigt knäppte jag upp översta knapparna på gylfen och förde ner handen. Tjock och tung men bara nästan hård. Jag vågade inte ta fram den, ville inte passera den antagna gränsen för heteronormativt beteende och förbannade att mina jeans var så trånga. Eriks Adidas-byxor hade varit att föredra.
 
Efteråt tog vi en cigg på balkongen, pratade om vad som helst förutom. Vet att Erik pratade om att starta en lokal Crips-filial vid ett liknande tillfälle men inte säker på om det var samma. Jag skulle sova på soffan och innan jag la mig kollade jag TV:n men filmen var slut. Jag bläddrade i nån av Eriks Slitz-tidningar men hade svårt att engagera mig. Stirrade på nåt reportage om pansarvagnar, massa felstavningar. Mer spännande att tänka på imorgon. Somnade väl till slut.
 
Efter skolavslutningen skulle vi möta Gaffa nere vid badplatsen. Bytet var uppdelat så att vi hade vodkan och han alkoläsken, större än så var ingens förtroende. Väl på stranden delade vi upp allt. Fyra 0.5-deciliters Absolut Vodka och fyra Peter's Peach Pops var.
     "Räcker det?", undrade jag.
     "För er", sa Gaffa. "Men jag behöver lite mer, blivit så jävla tålig, så jag har en specialare."
     "Jaha?" Det visade sig att Gaffa bränt bananskal i ugnen. Han förklarade att om man rökte dem var det som att röka hasch. Jag var tyst först men när Erik började hånskratta kunde jag inte hålla mig. Gaffa blev stött, sa att han egentligen hade tänkt bjuda men att det kunde vi ju glömma nu. Så sken han upp igen, sa åt oss att vi skulle följa med in i omklädningsrummen. Nån hade taggat "BSS" över hela rummet. Gaffa tog nonchalant fram sin märkpenna och förklarade att han haft lite tråkigt medan han väntat. Varken jag eller Erik var förtjusta i skinnskallar. Jag hade svårt för ideologin och Erik tyckte att de var luffare som inte fick brudar. Ingen av oss orkade emellertid diskutera saken.
 
Vi satte oss på stranden och satte igång. Att blanda ut vodka med varm alkoläsk var förstås inte gott men ruset var omvälvande. Kväljningar och yrsel blandades med vällust, ett varmt pirrande i magen, snurrig, fnittrig, försvunnen ängslan. När vi rörde oss upp mot det lokala centrumet hade jag och Erik druckit upp allt vårt och jag minns att det var svårt att gå. Gaffa hade tagit det lite lugnare. Istället hade han rökt bananskalen. Nu gick han först, skrek att han var flummig och viftade med sin butterfly.
 
Berättelsen tar ett hopp här. Jag minns inget och har aldrig gjort det. När minnet återvänder är det natt och vi sitter på McDonalds uteservering. Erik sitter på bänken bredvid och verkar vara i ungefär samma skick som jag. Gaffa står och pratar med två tjejer. Två blondiner, nästan som i filmen. Efter ett tag känner jag igen dem. Jag vet inte (åtminstone inte längre) vad de heter men de går i nian och är populära. Jag imponeras av att Gaffa törs stå och prata med dem och tänker att han kanske inte är så efterbliven ändå. Imorgon kommer jag kunna säga att jag stod och pratade med dem, tänker jag, bara jag säger nåt. Det sista visar sig svårt. Jag är yr och mår illa, har svårt att förstå vad de säger. Så skriker en av tjejerna till. Hon tar ett litet skutt bakåt och lyfter ena benet men jag kan inte riktigt förstå varför.
     "Men fräscht! Vem fan har spytt liksom?" Jag ser min chans och med ett självförtroende jag knappt trodde mig vara kapabel att frambringa svarar jag med klar stämma:
     "Jag!"
 
 
Den här berättelsen går rätt hårt åt Gaffa. Som balans bör väl nämnas att han faktiskt lyckades släpa mig och Erik genom natten utan att något hände oss och att jag minns honom som en kille med stort hjärta. Vi har väl våra förvirrade perioder.
 
 
Kommentera inlägget här: